project Faunts updatering och diktsamling förklaring.
Jag älskar spontana bestämmelser ibland.
Stack in till Simrishamn idag för att kolla med biblioteket Valfisken om de kände för att låna ut sin galleria som jag behöver för att fixa framsida till "The Continued Struggle...." dock var personen jag behövde prata med inte där så jag ska ringa henne senare i veckan.
Men, så när jag satt på bussen bestämde jag mig för att även kolla sjukhuset då mitt projekt fortfarande står stilla.
Så jag gjorde det. Och piff, paff, pudel så var det kirrat!
Har två olika rum att välja mellan, ett för om jag måste filma på vardagen, ett för helgen. Den för vardagen passar bättre. Men ska in o fota där tänkte jag nästa vecka, ska bli spännande!
Och nu till något helt annat.
Idag blev titeln på min nästa poesisamling officielt spikat!
Den kommer att heta så mycket som
"When Hyphens Aren't Enough, You Add Brackets"
Jag antar att många kommer ha problem med detta så jag kör en liten upfriskare.
Hyphens = bindestreck. Bindestreck binder ihopa saker, i detta fallet människor. Låt säga att du har dina bästa vänner, dina vänner, familj och bekanta, sen har du ju folk utanför det, som du inte känner och kanske inte vill känna. De kan ha sitt eget liv eller de kan försöka ta sig in i ditt liv, men du skjuter bort dem.
Hur som helst. Du sätter dem inom brackets = paranteser.
Parantes människor visar sig i samhället som de utstötta, dem som alltid går ensamma, som kanske har mer att ge än vad som egentligen visas eller syns utanpå. De kan vara blyga eller ha något handikapp, men vad det än är, så kommer de inte in i något socialt umgänge. Alltså blir de paranteser, plåster om så ska vara.
Hoppas detta reder upp frågetecken då det är jag som skriver, jag förstår, jag behåller.
jag avslutar denna bloggen med några visdomsord jag fick från mormor för inte så längesen.
Ett av de mest användbara budskapen jag tagit åt mig. Knock yerself out.
/AlternativeAlex
Stack in till Simrishamn idag för att kolla med biblioteket Valfisken om de kände för att låna ut sin galleria som jag behöver för att fixa framsida till "The Continued Struggle...." dock var personen jag behövde prata med inte där så jag ska ringa henne senare i veckan.
Men, så när jag satt på bussen bestämde jag mig för att även kolla sjukhuset då mitt projekt fortfarande står stilla.
Så jag gjorde det. Och piff, paff, pudel så var det kirrat!
Har två olika rum att välja mellan, ett för om jag måste filma på vardagen, ett för helgen. Den för vardagen passar bättre. Men ska in o fota där tänkte jag nästa vecka, ska bli spännande!
Och nu till något helt annat.
Idag blev titeln på min nästa poesisamling officielt spikat!
Den kommer att heta så mycket som
"When Hyphens Aren't Enough, You Add Brackets"
Jag antar att många kommer ha problem med detta så jag kör en liten upfriskare.
Hyphens = bindestreck. Bindestreck binder ihopa saker, i detta fallet människor. Låt säga att du har dina bästa vänner, dina vänner, familj och bekanta, sen har du ju folk utanför det, som du inte känner och kanske inte vill känna. De kan ha sitt eget liv eller de kan försöka ta sig in i ditt liv, men du skjuter bort dem.
Hur som helst. Du sätter dem inom brackets = paranteser.
Parantes människor visar sig i samhället som de utstötta, dem som alltid går ensamma, som kanske har mer att ge än vad som egentligen visas eller syns utanpå. De kan vara blyga eller ha något handikapp, men vad det än är, så kommer de inte in i något socialt umgänge. Alltså blir de paranteser, plåster om så ska vara.
Hoppas detta reder upp frågetecken då det är jag som skriver, jag förstår, jag behåller.
jag avslutar denna bloggen med några visdomsord jag fick från mormor för inte så längesen.
Ett av de mest användbara budskapen jag tagit åt mig. Knock yerself out.
/AlternativeAlex
"Under livets gång samlar man på sig en mängd olika händelser och känslor i en osynlig ryggsäck som man alltid har på ryggen. Den ryggsäcken måste man med jämna mellanrum tömma för annars kommer du fastna; stanna i livet och inte komma vidare."
Ulla Silve
The Continued Struggle of an Orphan Feeling
Äntligen säger jag.
Äntligen är min andra 20 sidiga poesisamling klar!
Vilken resa det har varit!
Även om den inte har ett komplett omslag ännu tänker jag fortfarande gå vidare och släppa den,
jag vet att några av er väntar ivrigt och eftersom jag inte tjänar pengar på det så finns det ingen mening med att dröja.
Den finns alltså tillgänglig att få ikväll!
Den innhåller en hel del kraftiga texter som jag hoppas alla som läser kommer gilla.
Jag ser den just nu som mitt ljus i mörkret och vill verkligen höra vad folket tycker.
Om jag inte känner er,
skicka mail till
[email protected]
så mailar jag den till er fortast jag kan.
Kort blogg idag för jag pallar inte vara mer artistisk.
Ha de bra.
/AlternativeAlex
Promotion poster kommer laddas upp igen.
Äntligen är min andra 20 sidiga poesisamling klar!
Vilken resa det har varit!
Även om den inte har ett komplett omslag ännu tänker jag fortfarande gå vidare och släppa den,
jag vet att några av er väntar ivrigt och eftersom jag inte tjänar pengar på det så finns det ingen mening med att dröja.
Den finns alltså tillgänglig att få ikväll!
Den innhåller en hel del kraftiga texter som jag hoppas alla som läser kommer gilla.
Jag ser den just nu som mitt ljus i mörkret och vill verkligen höra vad folket tycker.
Om jag inte känner er,
skicka mail till
[email protected]
så mailar jag den till er fortast jag kan.
Kort blogg idag för jag pallar inte vara mer artistisk.
Ha de bra.
/AlternativeAlex
Promotion poster kommer laddas upp igen.
4e Oktober 2009
Jag lägger mitt liv på hyllan för dagen.
Allt viktigt jag har att göra skyfflar jag undan och staplar i ett hörn.
Idag går mina tankar till enbart en person.
En person som fortfarande står upprätt trots att halva hans liv rasade samman för ca ett halvår sedan.
I natt rasade ännu lite till och den här mannen står fortfarande på två ben och huvudet på skaft, även om de flesta tankarna han har förmodligen är så otroligt suddiga att han inte vet vad han ska fokusera på.
Mina tankar går ut till denna person,
som betyder så rikligt mycket för mig att det inte går att beskriva.
Han vet att vi finns för honom,
han vet att vi bara är ett telefonsamtal därifrån.
Och jag kommer hålla stearinljusen levande hela dagen.
För idag lägger jag mitt liv på hyllan,
och ägnar dagen att göra absolut inget koncentrationskrävande.
Sov nu ikapp dina tolv timmar, morfar, du har förtjänat dem.
Älskar dig.
Mormor, nu kan du vila i frid och hjälpa morfar resten av resan däruppeifrån.
/ Alternativealex
Allt viktigt jag har att göra skyfflar jag undan och staplar i ett hörn.
Idag går mina tankar till enbart en person.
En person som fortfarande står upprätt trots att halva hans liv rasade samman för ca ett halvår sedan.
I natt rasade ännu lite till och den här mannen står fortfarande på två ben och huvudet på skaft, även om de flesta tankarna han har förmodligen är så otroligt suddiga att han inte vet vad han ska fokusera på.
Mina tankar går ut till denna person,
som betyder så rikligt mycket för mig att det inte går att beskriva.
Han vet att vi finns för honom,
han vet att vi bara är ett telefonsamtal därifrån.
Och jag kommer hålla stearinljusen levande hela dagen.
För idag lägger jag mitt liv på hyllan,
och ägnar dagen att göra absolut inget koncentrationskrävande.
Sov nu ikapp dina tolv timmar, morfar, du har förtjänat dem.
Älskar dig.
Mormor, nu kan du vila i frid och hjälpa morfar resten av resan däruppeifrån.
/ Alternativealex
lindring.
Denna helgen blev verkligen inte som jag hoppats.
Mina ögon är svullna och röda och mitt huvud exploderar snart men jag kör fortfarande musiken på max då jag vill undslippa mina tankar.
Jag tänder ett ljus för dig ikväll;
jag sitter upp hela natten så jag är alert om du behöver mig.
Mina tankar är hos er.
Nedan har jag postat min allra första svenska dikt.
Jag hoppas den duger,
för jag vet inte själv vad jag tyckte.
Mina ögon är svullna och röda och mitt huvud exploderar snart men jag kör fortfarande musiken på max då jag vill undslippa mina tankar.
Jag tänder ett ljus för dig ikväll;
jag sitter upp hela natten så jag är alert om du behöver mig.
Mina tankar är hos er.
Nedan har jag postat min allra första svenska dikt.
Jag hoppas den duger,
för jag vet inte själv vad jag tyckte.
Skulle Du, Skulle Jag
Den där klumpen är tillbaka.
Den som alltid sitter där när något inte står rätt till.
Suger på mitt inre,
slickar in allt i ett svart hål
och stampas ut någonstans på andra sidan.
Klumpen kom i samma ögonblick jag såg dina mungipor ge med sig.
De orkade inte,
de klarade inte att trycka ända upp.
Du är för trött,
dina ögonlock rycker
och du orkar bara inte.
Men viljan finns kvar,
den ligger därinne någonstans
och iakttar varje slutande steg den missar.
Men den kommer så småningom nå sin utbrändhet
och förmultna på högst otrevligaste sätt.
Att hålla en låga i handen bränns,
men jag är villig att hålla den tills min hand blivit aska.
Vad som helst för att få livsglädjen att fortsätta,
få den att återuppta vad den lämnar.
starta på nytt igen och driva vidare.
Men oturligt nog är detta saker som händer
men jag är fullkomligt ärlig när jag säger:
När du slutar le,
kommer en bit av mig att dö.
Ta det med en nypa salt, jag känner mig som en nybörjare.
Vad det gäller min andra poesisamling "The Continued Struggle of an Orphan feeling kommer härnedan en bild med de Kapitel som redan är klara. 17/20 är skrivna.. tre till sen är det nästan klart!
Behöver ju en framsida också. Macke ska bistå hjälp med den!
Hör av er om ni tycker någon av kapitelnamnen verkar intressanta!
Ha det bäst
/AlternativeAlex
There's A Revolution Within Every Mind
Den där klumpen är tillbaka.
Den som alltid sitter där när något inte står rätt till.
Suger på mitt inre,
slickar in allt i ett svart hål
och stampas ut någonstans på andra sidan.
Klumpen kom i samma ögonblick jag såg dina mungipor ge med sig.
De orkade inte,
de klarade inte att trycka ända upp.
Du är för trött,
dina ögonlock rycker
och du orkar bara inte.
Men viljan finns kvar,
den ligger därinne någonstans
och iakttar varje slutande steg den missar.
Men den kommer så småningom nå sin utbrändhet
och förmultna på högst otrevligaste sätt.
Att hålla en låga i handen bränns,
men jag är villig att hålla den tills min hand blivit aska.
Vad som helst för att få livsglädjen att fortsätta,
få den att återuppta vad den lämnar.
starta på nytt igen och driva vidare.
Men oturligt nog är detta saker som händer
men jag är fullkomligt ärlig när jag säger:
När du slutar le,
kommer en bit av mig att dö.
Ta det med en nypa salt, jag känner mig som en nybörjare.
Vad det gäller min andra poesisamling "The Continued Struggle of an Orphan feeling kommer härnedan en bild med de Kapitel som redan är klara. 17/20 är skrivna.. tre till sen är det nästan klart!
Behöver ju en framsida också. Macke ska bistå hjälp med den!
Hör av er om ni tycker någon av kapitelnamnen verkar intressanta!
Ha det bäst
/AlternativeAlex
There's A Revolution Within Every Mind
StandStill
Projektet har kommit till en punkt då den inte rör sig varken framåt eller bakåt.
Mitt bakhuvud jobbar hårt med att fixa problemet då jag fått bakslag i sjukhus-lokalen (inte för att de inte lät intresserade, men det var omöjligt för dem att hålla ett rum ledigt en hel dag. Hur jävla många gör illa sig på en dag i Borrby?)
Hur som helst, banken sa nej. Jag fick maila dem efter att ha väntat i två veckor och då får jag:
"Hej
Anledningen till att vi inte svarat är för att vår säkerhetsman är sjuk och vi måste tacka nej pga just säkerheten."
Jomentack, whatever floats your boat.
Försökte igen genom att definiera vad exakt det var jag skulle filma, men har inte fått svar.
Lustiga var att killen jag snackade med har ett så kallat "död fisk" handslag, dvs, han tar inte i när han skakar hand med någon och på så sätt känns det som att hålla i en död fisk. Jag tycker det är ett tecken på svaghet, eller att han inte var intresserad. Hur som helst....
Bildmanuset borde jag fortsatt på och jag kämpar med det för fullt, men just nu har jag så mycket annat att tänka på; APU (praktik) som mer personliga saker som uppfyller det rum i huvet jag egentligen borde använda till arbete.
Häromdagen skrev jag ett sjuhelsikkes långt meddelande till min förebild (Eric Victorino) på myspace.
Jag skrev detaljerat om hur han fått mig att förstå att poesi är coolt,
kan man skriva bra poesi så ger det status och det ger en bättre självkänsla, (om man visar dem för personer som verkligen bryr sig och förstår sig på poesi, och i mitt fall, kan engelska, då jag bara skriver på engelska.)
Eftersom jag bara skrivit romaner tidigare så har det varit ett stort steg att börja skriva poesi. Men jag har lärt mig så mycket om mig själv och om känslor och saker som livet erbjuder.
Kan säga att när jag var klar med min första poesisamling (THE BOY WHO CHASED THE LIGHT), så hade så många nya fönster öppnats, alla med olika vinklar på olika situationer i livet, sinnes.
Hur som helst, så skrev jag att jag skulle skriva ut ett exemplar av den och skicka den till honom vare sig han vill eller inte, så fick han välja själv om han skulle läsa eller kasta.
Så fick jag följande svar.
"I can't wait to read it. Thanks for reaching out.
-e"
Ni kan inte förstå känslan. Ett kraftigt, men underbart slag i magen, men samtidigt oroande, för tänk om han inte tycker om den. Tänk om all stolthet jag har för samlingen försvinner om han inte tycker om det.
Så nu filar jag på ett brev som jag ska skicka med samlingen.
detta är ett stort framsteg, för om han gillar den, så kanske han vidarebefogar den till någon av hans vänner eller kanske t.o.m de som tryckte hans två böcker!
Men jag ska inte hoppas på för mycket, har hänt alltför många gånger att jag höjt förhoppningarna om någonting så har det aldrig blivit av eller hänt på något olikt sätt än vad jag ville.
För övrigt är jag 15/20 sidor in på nästa poesisamling!
Som jag hoppas kommer bli lika omtyckt, lika bra som den förra!
Bara att hålla tummarna.
Macke ska hjälpa mig med omslaget denna gången också.
Försöka göra den bättre än den förra.
nu ska jag sluta skriva för allting är fett osammanhängande.
/ AlternativeAlex
Mitt bakhuvud jobbar hårt med att fixa problemet då jag fått bakslag i sjukhus-lokalen (inte för att de inte lät intresserade, men det var omöjligt för dem att hålla ett rum ledigt en hel dag. Hur jävla många gör illa sig på en dag i Borrby?)
Hur som helst, banken sa nej. Jag fick maila dem efter att ha väntat i två veckor och då får jag:
"Hej
Anledningen till att vi inte svarat är för att vår säkerhetsman är sjuk och vi måste tacka nej pga just säkerheten."
Jomentack, whatever floats your boat.
Försökte igen genom att definiera vad exakt det var jag skulle filma, men har inte fått svar.
Lustiga var att killen jag snackade med har ett så kallat "död fisk" handslag, dvs, han tar inte i när han skakar hand med någon och på så sätt känns det som att hålla i en död fisk. Jag tycker det är ett tecken på svaghet, eller att han inte var intresserad. Hur som helst....
Bildmanuset borde jag fortsatt på och jag kämpar med det för fullt, men just nu har jag så mycket annat att tänka på; APU (praktik) som mer personliga saker som uppfyller det rum i huvet jag egentligen borde använda till arbete.
Häromdagen skrev jag ett sjuhelsikkes långt meddelande till min förebild (Eric Victorino) på myspace.
Jag skrev detaljerat om hur han fått mig att förstå att poesi är coolt,
kan man skriva bra poesi så ger det status och det ger en bättre självkänsla, (om man visar dem för personer som verkligen bryr sig och förstår sig på poesi, och i mitt fall, kan engelska, då jag bara skriver på engelska.)
Eftersom jag bara skrivit romaner tidigare så har det varit ett stort steg att börja skriva poesi. Men jag har lärt mig så mycket om mig själv och om känslor och saker som livet erbjuder.
Kan säga att när jag var klar med min första poesisamling (THE BOY WHO CHASED THE LIGHT), så hade så många nya fönster öppnats, alla med olika vinklar på olika situationer i livet, sinnes.
Hur som helst, så skrev jag att jag skulle skriva ut ett exemplar av den och skicka den till honom vare sig han vill eller inte, så fick han välja själv om han skulle läsa eller kasta.
Så fick jag följande svar.
"I can't wait to read it. Thanks for reaching out.
-e"
Ni kan inte förstå känslan. Ett kraftigt, men underbart slag i magen, men samtidigt oroande, för tänk om han inte tycker om den. Tänk om all stolthet jag har för samlingen försvinner om han inte tycker om det.
Så nu filar jag på ett brev som jag ska skicka med samlingen.
detta är ett stort framsteg, för om han gillar den, så kanske han vidarebefogar den till någon av hans vänner eller kanske t.o.m de som tryckte hans två böcker!
Men jag ska inte hoppas på för mycket, har hänt alltför många gånger att jag höjt förhoppningarna om någonting så har det aldrig blivit av eller hänt på något olikt sätt än vad jag ville.
För övrigt är jag 15/20 sidor in på nästa poesisamling!
Som jag hoppas kommer bli lika omtyckt, lika bra som den förra!
Bara att hålla tummarna.
Macke ska hjälpa mig med omslaget denna gången också.
Försöka göra den bättre än den förra.
nu ska jag sluta skriva för allting är fett osammanhängande.
/ AlternativeAlex
