StandStill
Projektet har kommit till en punkt då den inte rör sig varken framåt eller bakåt.
Mitt bakhuvud jobbar hårt med att fixa problemet då jag fått bakslag i sjukhus-lokalen (inte för att de inte lät intresserade, men det var omöjligt för dem att hålla ett rum ledigt en hel dag. Hur jävla många gör illa sig på en dag i Borrby?)
Hur som helst, banken sa nej. Jag fick maila dem efter att ha väntat i två veckor och då får jag:
"Hej
Anledningen till att vi inte svarat är för att vår säkerhetsman är sjuk och vi måste tacka nej pga just säkerheten."
Jomentack, whatever floats your boat.
Försökte igen genom att definiera vad exakt det var jag skulle filma, men har inte fått svar.
Lustiga var att killen jag snackade med har ett så kallat "död fisk" handslag, dvs, han tar inte i när han skakar hand med någon och på så sätt känns det som att hålla i en död fisk. Jag tycker det är ett tecken på svaghet, eller att han inte var intresserad. Hur som helst....
Bildmanuset borde jag fortsatt på och jag kämpar med det för fullt, men just nu har jag så mycket annat att tänka på; APU (praktik) som mer personliga saker som uppfyller det rum i huvet jag egentligen borde använda till arbete.
Häromdagen skrev jag ett sjuhelsikkes långt meddelande till min förebild (Eric Victorino) på myspace.
Jag skrev detaljerat om hur han fått mig att förstå att poesi är coolt,
kan man skriva bra poesi så ger det status och det ger en bättre självkänsla, (om man visar dem för personer som verkligen bryr sig och förstår sig på poesi, och i mitt fall, kan engelska, då jag bara skriver på engelska.)
Eftersom jag bara skrivit romaner tidigare så har det varit ett stort steg att börja skriva poesi. Men jag har lärt mig så mycket om mig själv och om känslor och saker som livet erbjuder.
Kan säga att när jag var klar med min första poesisamling (THE BOY WHO CHASED THE LIGHT), så hade så många nya fönster öppnats, alla med olika vinklar på olika situationer i livet, sinnes.
Hur som helst, så skrev jag att jag skulle skriva ut ett exemplar av den och skicka den till honom vare sig han vill eller inte, så fick han välja själv om han skulle läsa eller kasta.
Så fick jag följande svar.
"I can't wait to read it. Thanks for reaching out.
-e"
Ni kan inte förstå känslan. Ett kraftigt, men underbart slag i magen, men samtidigt oroande, för tänk om han inte tycker om den. Tänk om all stolthet jag har för samlingen försvinner om han inte tycker om det.
Så nu filar jag på ett brev som jag ska skicka med samlingen.
detta är ett stort framsteg, för om han gillar den, så kanske han vidarebefogar den till någon av hans vänner eller kanske t.o.m de som tryckte hans två böcker!
Men jag ska inte hoppas på för mycket, har hänt alltför många gånger att jag höjt förhoppningarna om någonting så har det aldrig blivit av eller hänt på något olikt sätt än vad jag ville.
För övrigt är jag 15/20 sidor in på nästa poesisamling!
Som jag hoppas kommer bli lika omtyckt, lika bra som den förra!
Bara att hålla tummarna.
Macke ska hjälpa mig med omslaget denna gången också.
Försöka göra den bättre än den förra.
nu ska jag sluta skriva för allting är fett osammanhängande.
/ AlternativeAlex
Mitt bakhuvud jobbar hårt med att fixa problemet då jag fått bakslag i sjukhus-lokalen (inte för att de inte lät intresserade, men det var omöjligt för dem att hålla ett rum ledigt en hel dag. Hur jävla många gör illa sig på en dag i Borrby?)
Hur som helst, banken sa nej. Jag fick maila dem efter att ha väntat i två veckor och då får jag:
"Hej
Anledningen till att vi inte svarat är för att vår säkerhetsman är sjuk och vi måste tacka nej pga just säkerheten."
Jomentack, whatever floats your boat.
Försökte igen genom att definiera vad exakt det var jag skulle filma, men har inte fått svar.
Lustiga var att killen jag snackade med har ett så kallat "död fisk" handslag, dvs, han tar inte i när han skakar hand med någon och på så sätt känns det som att hålla i en död fisk. Jag tycker det är ett tecken på svaghet, eller att han inte var intresserad. Hur som helst....
Bildmanuset borde jag fortsatt på och jag kämpar med det för fullt, men just nu har jag så mycket annat att tänka på; APU (praktik) som mer personliga saker som uppfyller det rum i huvet jag egentligen borde använda till arbete.
Häromdagen skrev jag ett sjuhelsikkes långt meddelande till min förebild (Eric Victorino) på myspace.
Jag skrev detaljerat om hur han fått mig att förstå att poesi är coolt,
kan man skriva bra poesi så ger det status och det ger en bättre självkänsla, (om man visar dem för personer som verkligen bryr sig och förstår sig på poesi, och i mitt fall, kan engelska, då jag bara skriver på engelska.)
Eftersom jag bara skrivit romaner tidigare så har det varit ett stort steg att börja skriva poesi. Men jag har lärt mig så mycket om mig själv och om känslor och saker som livet erbjuder.
Kan säga att när jag var klar med min första poesisamling (THE BOY WHO CHASED THE LIGHT), så hade så många nya fönster öppnats, alla med olika vinklar på olika situationer i livet, sinnes.
Hur som helst, så skrev jag att jag skulle skriva ut ett exemplar av den och skicka den till honom vare sig han vill eller inte, så fick han välja själv om han skulle läsa eller kasta.
Så fick jag följande svar.
"I can't wait to read it. Thanks for reaching out.
-e"
Ni kan inte förstå känslan. Ett kraftigt, men underbart slag i magen, men samtidigt oroande, för tänk om han inte tycker om den. Tänk om all stolthet jag har för samlingen försvinner om han inte tycker om det.
Så nu filar jag på ett brev som jag ska skicka med samlingen.
detta är ett stort framsteg, för om han gillar den, så kanske han vidarebefogar den till någon av hans vänner eller kanske t.o.m de som tryckte hans två böcker!
Men jag ska inte hoppas på för mycket, har hänt alltför många gånger att jag höjt förhoppningarna om någonting så har det aldrig blivit av eller hänt på något olikt sätt än vad jag ville.
För övrigt är jag 15/20 sidor in på nästa poesisamling!
Som jag hoppas kommer bli lika omtyckt, lika bra som den förra!
Bara att hålla tummarna.
Macke ska hjälpa mig med omslaget denna gången också.
Försöka göra den bättre än den förra.
nu ska jag sluta skriva för allting är fett osammanhängande.
/ AlternativeAlex
Kommentarer
Trackback
