Alex Jack Ralph

Nu är jag mer än mätt i magen efter en fet tallrik falukorv och makaronstuvning.

Dagens updateringar är som följande.
Har pratat med vårdcentralen i Borrby, de gav mig numret till sin chef i Ystad som jag ringde imorse; som sedan i sin tur skulle prata med sin chef. Jag säger då det, det finns alltid någonting större.
Hur som helst, hon använde de magiska orden "jag hör av mig" vilket i en ungdoms öra brukar betyda "nej", inom business. Jag har hennes nummer fortfarande, så hon kommer inte undan så lätt, hon har en vecka på sig.

Detsamma gäller banken. De har fortfarande inte hört av sig angående filmning på deras baksida, usch och fy för "jag hör av mig" säger jag bara. Men dejobbar ju i samma by som jag bor i, hoho.

och nu kommer vi till huvudämnet.
Idag lyckades jag nässla mig in i gamla lokalföreningen och ta mina efterlängtade bilder, samt checka läget och jag måste säga att jag till en början fick en klump i magen för jag kom in och titta mig omkring och tänkte "vadfan, såhär såg det inte ut i min vision." , faktum är att om man har någonting bildligt i huvudet så är det väldigt svårt att efterlikna det i verkligheten.
Hur som helst, jag tog lite nedstämt min kamera och började leva mig in i situationen och scenen i sig, hittade på sätt att förbättra det, letade upp hörnor som var fulla med loppisgrejer som man kunde skyffla åt sidan och göra plats för ett bord, eftersom det är allt jag ska ha med i scenen, plus tillräckligt mycket plats åt fyra skådisar och en kameraman.  Men jag var inte fullkomligt nöjd.

Men så hittade jag trappan som gick ner, jag frågade om det gick bra om jag tog mig en titt och smög sedan ner.
Det var mörkt och jag fick tända en lampa.
Och det var som om ljuset öppnade dörren till min vision.
Den var där, den fanns där, man behöver bara ett fett bord och de rätta personerna.
jag föll för rummet och i princip skuttade runt i rummet och klickade bild efter bild samtidigt som jag fnittrade som en seriemördare.
Varför är det perfekt?
För att det rent ut sagt ser ut som ett ställe någon som precis rånat en bank skulle gömma sig i. Fan, det är unket, smutsigt, fullt med spindelnät och det står massa gamla stolar och annat bråte därnere.
Flamman som fanns där från början som börjat ta slut har startats om och jag ser verkligen, verkligen fram emot att filma där.
Nu håller jag bara tummarna på att jag får bankens baksida också, sen är jag verkligen nöjd, då blir allt perfekt.

För övrigt kan jag påpeka att när Olle kommer tillbaka från Italien ska vi bannemig börja göra musik.
Tummen upp för det!


Ha en fortsatt trevlig vecka!
Här nedan kommer några bilder

kram

/AlternativeAlex